Nu har det gatt en vecka, och allt daligt som kan handa har hant. Hoppas vi. Vi akte fran Koh Samui till Koh Phangan tva dagar innan Full Moon. Dagarna innan var precis lika fartfyllda som kvallen med stort K. Vi fick en stalker som skamde ut oss infor hela stranden (lang historia, men om jag sager att han reste ensam, vilket innebar att man nastan maste vara for mycket for att hitta vanner, sa kanske ni forstar), vi blev kompis med tva svenska skona tjejer, vi blev av med vara planbocker och en massa annat smatt och gott.

Sista dagen pa Koh Phangan akte jag, Gabbi och de tva svenska tjejerna till en lokal marknad en bit utanfor vart omrade. Jag sager bara, holy bananas vilka billiga (och fina) klader! Vi kopte linnen for 20 kronor och klanningar for 50. Hemma skulle man fatt lagga till en nolla bakom. Efter det akte vi hem, motte upp vara thailandska kompisar och akte ivag till en lokal barbequerestaurang. Och jag kan nog saga att det var den godaste maten jag atit i hela mitt liv. Pa vagen hem akte vi inom en lokal festival. Dar satt en massa galna thailandare och drack ol och dansade. Det var en fantastisk dag!

Igar sa vi hejda till vara thailandska kompisar med grat i halsen och akte vidare till Koh Tao. Batresan var sjuk. Tydligen. Folk stod och spydde medans jag lag och sov. Men fram kom vi, och nu bor vi pa ett jattemysigt guest house. Igar orienterade vi oss och idag har vi bara hunnit ata frukost (ja pappa, man gor det klockan 12 eller 13 har). Vi ska nog ta en massage eller fixa vara ackliga fotter. Fick glas i foten igar och da kande jag att det var dags att kopa flip flops.