Jag är glad att vi envisades med att sitta kvar i parken här om dagen, trots att vi frös. Hade vi istället gått hem, hade vi aldrig träffat den trevliga mannen, Colin, och hans glada hund. Colin och hans fru, Aileen, har cyklat tusentals mil genom Europa och är otroligt inspirerande. De vet hur det är att vara turister och att man ibland behöver hjälp på traven.

Igår var planen att paddla kajak, men eftersom det var alldeles för blåsigt förslog Aileen och Colin att vi istället skulle cykla till nationalparken Point Nepean. Vid elva lastade de på cyklarna och körde oss ner till Portsea där vi påbörjade äventyret. Första stoppet var en gammal karantänstation, fylld av historia som vi både fick se och höra. Andra stoppet var själva spetsen, där anläggningar och vapen från första och andra värlskriget fanns kvar. Det var bland annat där man avfyrde det allra första skottet i första världskriget. Vi fick också se ett par fascinerande djur under färden och självklart den fantastiska naturen.

Jag kan inte tacka Colin och Aileen tillräckligt för gårdagen. Jag är så tacksam och glad över att de visade oss runt, trots blåst och grus i ögonen. Det blev ett litet äventyr vi sent kommer glömma.

Kvällen avslutades med en middag i restaurangen och det tackar vi Netti och Te-Awa för!