Skönhetssömn, vad är det?

Klockan sex imorse vaknade jag av att något killade på halsen. En dröm, tänkte jag och somnade om. Ett par minuter senare vaknade jag av att något killade på armen, så jag slog till det fort som sören, slängde av mig täcket och sprang upp och tände lampan. Är det inte myggor så är det syrsor eller gräshoppor. På kvällarna kryllar det av dom och dom lyckas alltid ta sig in på ett eller annat sätt. Efter att ha skakat täcket och bäddat in mig ordentligt lyckades jag äntligen somna om. 

Imorse åt jag och Gabbi frukost i restaurangen. Där var tre gäster, varav en stamgäst. Man märker att skolan dragit igång och att semestern är slut!

Sporks and foons

Jahopp. Det händer inte så mycket nu för tiden. Jag jobbar bara. De värsta veckorna är över, restaurangen var så gott som tom när jag gick. Vädret börjar bli som när vi först kom, regnigt och blåsigt. På onsdag åker jag, Gabbi, Te-Awa och Nicola till Chadstone, det största shoppingcentret i Victoria. Då ska vi gå vilse och spendera pengar!

Jag fick hoppa in ett par extra timmar på jobb ikväll, och eftersom det inte fanns så mycket att göra fick vi varsin snapper till middag. Åt till och med ögat! När Te-Awa slutade tog vi en kaffe på det och satt och tjötade. Jag kommer sakna alla så mycket när vi åker vidare. De är verkligen unika personligheter allihopa!

Nu ska jag krypa ner i min våningssäng och försöka sova. Jag har inte fått en ordentlig natts sömn på flera dagar. Senast inatt väckte en mygga mig tio gånger genom att antingen sticka mig, eller surra mig i örat. Förbaskade jäklar.

Mer än vad vi hinner med

Igårkväll mötte vi upp några vänner på ett smockfullt Three Palms för att fira Australia day. Eller bara för att ha en anledning till att dricka lite öl. När vi blev utslängda på grund av stängning gick vi vidare till nattklubben. Den var som vanligt inget att hänga i granen så vi satt mest och tjötade och åt korv. 

Imorse trodde jag att jag skulle få sovmorgon, men Nicola ringde panikslagen vid elva och sa att de behövde extra personal i restaurangen. Mot min vilja asade jag mig upp, trött och bakis, och sprang ner. Tolv timmar senare ligger jag äntligen i min säng. Ni kan tro att jag är trött! Jag fick en två timmars rast, men den flög förbi fortare än kvickt. Imorgon börjar jag klockan tolv och innan dess har jag lite saker att göra (som att tvätta strumpor så att jag slipper vända dom ut och in), så nu är det nog bäst att jag går och lägger mig. Om jag kan. Nattklubben är galen. 

Australia day

Idag är det australia day, australiens nationaldag. Det är tydligen dagen då australienarna konsumerar mest alkohol, trots att det är en vanlig arbetsdag imorgon. Galet. Radiokanalen Triple J har satsat storhjärtat och presenterar idag the hottest 100, som lyssnarna har röstat fram. Det pågår hela dagen så ölen och musiken flödar runt om i landet. 

Jag spatserade ner till jobb klockan nio och förväntade mig en hektiskt förmiddag, men det var ganska lungt och började inte bli stressigt förrän framåt lunch. Klockan fyra fick jag springa hemåt och har bara suttit och lyssnar på Triple J sen dess. De är nere på plats femton nu, så det är bara bra musik att se fram emot!
  

Jobbiga gäster

Ingenting gick bra på jobb igår. Alla gäster var så giriga, lata och griniga. Det var en befrielse att få sluta. Ibland försöker jag tänka på pengarna och dra ut på tiden, men igår ville jag bara därifrån.

Te-Awa ville stå för kvällsmaten, så när hon slutade gick vi och handlade ingridienser till kvällsmaten. Det blev ris, kyckling och svampsås, som vi åt på balkongen i det fina vädret. Yummi! Det är lyxigt att ha en vän som är kock, som inte bara lagar god mat, utan som också VILL laga mat till dig. 

Nu sitter jag i restaurangen (som vanligt) med en latte och ska beställa lunch. Vädret är inte så bra idag, så jag blir nog här eller på rummet tills jag börjar jobba klockan sex. Rummet känns som det bästa alternativet eftersom restaurangen är full med små barn som skriker, gråter och bankar med besticken i borden.

Parkhäng med fåglarna

Det känns som att värmen är tillbaka för att stanna! Min enda ledig dag denna vecka spenderade jag i skuggan i parken med tidningar, frukt och papegojor som flyger omkring. Det var alldeles för varmt för att ligga på stranden utan att kunna doppa fötterna.

När Gabbi slutade gick vi ner till restaurangen och planerade inför vår kommande destination. Vi åker till Lorne den 13 februari. Det ska bli roligt men sorgligt. Vi har det så bra här!

Nu ligger jag i sängen och äter brie. Lyx! Ska snart gå och lägga mig för imorgon jobbar jag tidigt. Det kommer antagligen inte finnas så mycket att göra men jag klarar inte av att jobba trött.

Tre upptagna dagar

Dagarna går alldeles för snabbt och det finns för mycket att göra för att jag ska hinna uppdatera flitigt. 

I torsdags åt jag och Netti lunch på en restaurang nere vid havet. Skönt med lite omväxling! Resten av dagen spenderade vi på Hotel Sorrento med dyr champagne och fin utsikt. Det var en alldeles för lyxig dag. I fredags åkte jag, Nicola och Te-awa till Rosebud för att göra lite ärenden. Sen åkte vi tillbaka till restaurangen, mötte upp Pat, och började fila på vår bok. Det kommer bli världens bästa verklighetsbaserade bok. Vi hoppas på att bli miljonärer. När vi hade slut på idéer åkte vi till stranden och gottade oss tills det var dags för alla att åka till jobb.

Och igår, lördagen den 21 januari, tog jag det stora (men så enkla) steget och märkte mig för livet. Tre små svalor pryder innersidan av min vänstra ankel. (Svimma inte farmor, det var ingen som la märke till dom på jobb idag. Dom syns knappt) När det var klart, fortare än kvickt, åkte jag och Gabbi till Frankston för att slösa lite pengar. Vi fick skjuts tillbaka av Michael, åkte på kängurujakt (utan resultat), lämnade Gabbi på jobb och åkte vidare till Portsea Pub för ett par öl.

Idag har jag jobbat och inte hunnit göra mer än att städa och ta en dusch. Ska snart gå ner till restauangen med ett par tidningar, dricka lite kaffe och se på när de andra sliter, hehe.

The mexican night

Vi annordnade en mexican night hos Nicola igår, med tacos och tequila. Det var jag, Gabbi, Nicola, Pat, en batender och två kockar. Det blev tidigt för vissa och sent för andra. Mormor mutti, som Nicola bor hos, var inte så glad imorse. Hon var chockad över hur mycket vi ungdomar kunde dricka. Det var iallafall en fantastiskt bra kväll!

Vid tio fick jag och Gabbi skjuts hem, sov ett par timmar, lunchade med Nicola och gick ner till stranden. Att bada är den bästa medicinen mot skallebank. Ikväll jobbade det bästa teamet, den ena tröttare än den andra, som brainstormade idéer till vår kommande bok. Vi har något stort på gång som är värt att vänta på!

Rundtur på The Continental Hotel

Lycka är att gå till jobb, inse att man är där en timme för tidigt, och ha en minut hem igen. (Och att bli kallad stupid, hehe.) Fick en kaffe av Kaz och tvättade kläder av Nicola. Arrgh vad dom är bra!

Om en halvtimme måste jag gå ner igen, så jag tänkte passa på att slänga in lite bilder från restaurangen och stället vi bor på.

Mätt och belåten

När jag gick ner för att möta Nicola satt tjejerna fortfarande kvar vid samma bord. Vädret har verkligen varit toppen idag, och utsikten kan man inte klaga på. Jag tryckte i mig alldeles för mycket vitlöksbröd och calamari. För 80 kronor är det värt att må lite illa. Vår nya chef är generös med mat, så ni behöver inte alls oroa er för att vi inte äter ordentligt. (Däremot att vi jobbar ihjäl oss, personal är han snål med.)

Nu ska jag vänta på Gabbi, skvallra och sen sova. Börjar tidigt imorgon också, men har kvällen att se fram emot.

Staff-häng

Ännu ett par timmar i restaurangen avklarade. Idag var det lugnt och skönt. Och alldeles för varmt och blåsigt. När jag slutade passade jag på att hänga lite med tjejerna som var lediga och satt och drack drinkar på uteserveringen. 

Ska snart ner till restaurangen och äta middag med Nicola, och planera lite inför imorgonkväll. Jag, Gabbi och Nicola börjar sent på onsdag, så vi ska ha tacos och pyjamasparty. Sweet!

Hektiskt

Herregud. Jag trodde inte att det kunde bli mer hektiskt än igår. När jag kom in på jobb hann jag knappt blinka innan jag sprang med kaffe åt höger och vänster, försökte ge menyer till folk med tallrikar i nävarna och plocka disk och torka bord på samma gång. Australienare är världens trevligaste folk, men när kaffet eller maten dröjer, då är man dödsdömd. Jag överlevde iallafall, med nöd och näppe.

Jag och Gabbi lyxade ikväll och åt middag nere i restaurangen. När restaurangmat är billigt ska man passa på! Nu är jag så trött så att jag håller på att dö. Misstänker matkoma.

Polo

Gårdagen var helt hysterisk. Det är polo i Portsea nu, och tydligen är det många som kommer till Conti på kvällen, för att dricka så mycket som det bara går. Det var kaos. Att ta sig från ena sidan till den andra, som normalt tar tio sekunder, tog fem minuter. Var jag än vände mig stod jag öga mot öga med bröst. Glas krossades var och varannan minut. Mat skickades in och ut.

Jag är glad att gårdagen är över. Idag blir förhoppningsvis lite lugnare.

Nya skor

Efter att ha sprungit runt med Converse i en månad på jobb fick jag äntligen invigt mina nya skor igår. Jag håller på att bryta benen varje gång jag gör en skarp sväng, eftersom dom fortfarande inte är slitna undertill, men det känns som att jag flyger fram. Tänk vilken skillnad ett par skor kan göra. Jag hoppas bara inte att vurpan jag fruktar äger rum idag, fredagen den trettonde. 

Igår började jag halv tolv, lunchtid, jobbade fram till klockan tre, hade en två timmars break, och jobbade sen fram till halv tolv på kvällen. Nu är klockan kvart i åtta på morgonen och jag ska springa ner vilken minut som helst. Idag blir det dock inte längre än till cirka klockan tre, sen väntar storstaden.

Har äntligen internet och lediga dagar

Igår hade jag, efter sju dagars arbete, äntligen en ledig dag, så jag och en av kockarna, Te-Awa, åkte till Frankston för att spendera pengar. Köpcentret där är så stort, och har så bra affärer, att vi inte hann med alla. Vi sprang runt i två timmar bara för att hitta ett billigt mobilt bredband till mig (med resultat). Har efter många om och men och slag på tangentbordet lyckats installera det!

På kvällen gick vi och några jobbkompisar till en restaurang (Three Palms) lite längre bort på gatan för att äta tapas. Det var den dyraste och godaste tapasen jag ätit i hela mitt liv. När klockan slog sent spatserade vi bort mot nattklubben som tillhör restaurangen vi jobbar på och dansade tills vi inte orkade mer. 

Idag har jag ännu en ledig dag. Vädret är skit, det blåser, regnar och är kallt, så jag tror att jag ska stanna i min sovsäck resten av dagen. Nu när jag har fått min dator kan jag iallafall kolla på film! Om jag orkar och om min bakfylla ger med sig, så följer jag med Netty och Pat till Rosebud. Jag behöver nya skor. Att jobba i åtta, nio timmar i Converse, sju dagar i rad, är inget att rekommendera!

Kan inte fatta att jag är i Australien.

Pengar och tid

Nu har jag tillgang till en dator, for forsta gangen pa en manad. Vi har verkligen hamnat utanfor civilisationen. I staden dar vi bor finns det internet, men daligt sadant. Och jag har inte fatt min dator an, sa jag kan inte utnyttja det anda gratis wifiet som finns. 

Vi har jobbat konstant i tva veckor nu, och har ytterliggare cirka tva veckor kvar. Tiden gar fort nar man har roligt. Vi har varldens basta jobbkompisar. Jag trivs sa bra, sa att jag faktiskt ser fram emot att ga till jobb. Det som ar trakigt ar, tro det eller ej, den lediga tiden. Jag och Gabbi jobbar om varandra ganska mycket, och det enda man kan gora nar man ar ledig ar att ga ner till stranden eller shoppa. Sa nar det ar daligt vader, da kan vi valja om vi vill sitta pa rummet och rulla tummarna, eller om vi vill spendera pengar. Jag ar sa sugen pa att aka vidare. Men som sagt, tva veckor kvar, som antagligen kommer ga snabbt. Sen har vi bade pengar och tid till att gora (nastan) precis vad vi vill!