Le grande finale
Igårkväll hade vi lite släkt över på middag. Det blev ett mysigt avslut på oktober månad med god middag och efterrätt. Jag tackar för alla lyckoönskningar och hoppas att ni har hittat hit!
Idag är det min sista dag i kyliga Sverige och jag har hunnit med i princip allt. Nu kan jag bara vänta. Klockan fyra imorgonbitti kör mamma och hennes man mig till Gabriela, för att sen få skjuts av hennes föräldrar ner till Malmö för att ta tåget över till Kastrup. Jag kommer inte att ha med mig mitt simkort, så vill ni nå mig får ni göra det här, på Facebook eller på Skype.
Idag är det min sista dag i kyliga Sverige och jag har hunnit med i princip allt. Nu kan jag bara vänta. Klockan fyra imorgonbitti kör mamma och hennes man mig till Gabriela, för att sen få skjuts av hennes föräldrar ner till Malmö för att ta tåget över till Kastrup. Jag kommer inte att ha med mig mitt simkort, så vill ni nå mig får ni göra det här, på Facebook eller på Skype.
Ett sista hejdå
Idag var min sista arbetsdag på Hotell Köpmansgården. Det kändes konstigt att ge nycklarna till min chef. Jag har trots allt burit runt på dom i ett och ett halvt år. Även om jag kommer sakna stämningen och arbetet i sig så kändes det skönt att plocka undan efter de sista frukostgästerna, att bädda den sista sängen och att låsa receptionsdörren en sista gång.
Efter det lite sorgliga avskedet spatserade jag hem till farmor och farfar där det bjöds på ärtsoppa. Det är en tradition som äger rum varje höstmarknad. (Den är ungefär lika viktig som julafton.) Vinkade släkten hejdå, och jag lovade att sköta mig, att tänka en gång extra och att inte göra det som pappa inte skulle göra. Vilket innebär att jag kan göra precis vad jag vill, hur jag vill och att ni ska vara jätteoroliga. Fast nej, jag lovar att vara en skötsam och uppmärksam människa! Det vet ni.
Efter det lite sorgliga avskedet spatserade jag hem till farmor och farfar där det bjöds på ärtsoppa. Det är en tradition som äger rum varje höstmarknad. (Den är ungefär lika viktig som julafton.) Vinkade släkten hejdå, och jag lovade att sköta mig, att tänka en gång extra och att inte göra det som pappa inte skulle göra. Vilket innebär att jag kan göra precis vad jag vill, hur jag vill och att ni ska vara jätteoroliga. Fast nej, jag lovar att vara en skötsam och uppmärksam människa! Det vet ni.
Vi åker vidare
Tänkte bara meddela mina nära och kära att vår plan är att boka ett flyg ner till Phuket så fort vi kommer fram till Suvarnabhumi airport i Bangkok. Vi har inga planer på att ta om alla simborgarmärken eller simma med krokodiler, så jag ska träffa Gabriela idag och se över vår resrutt. Det kommer att bli mindre shopping och mer strand, men på grund av omständigheterna är det ingenting jag grämer mig över. Jag önskar alla i Bangkok allt gott. Det är skrämmande, det som händer, när det drabbar dom som förtjänar det minst.
Det svåra jobbet
Jag och mamma har precis varit på Väla för att handla upp halva apoteket. Gabbi tog andra halvan. Vi växlade pengar också, och nu känns det så jäkla nära. Sen jag kom hem har försökt plocka undan lite kläder jag tror att jag inte kommer använda så mycket eftersom högen jämt och ständigt växer. En klänning har jag lyckats plocka bort. Det går inte framåt precis. Nu ser det inte ut som att jag ska ha speciellt mycket kläder med mig, men min väska är bara på 40 liter. Och 40 liter är... 40 mjölkpaket. Det är mindre än det låter...
En dag tidigare
Någon där uppe måste ha hört mina tankar. Vårt plan på onsdag blev inställt och vi blev ombokade på ett nytt som istället går av stapeln den 1 november. Tiden som jag önskade skulle gå snabbare har nu blivit en dag mindre. Jag är glad och exalterad, men lite orolig. Skulle det vara så att vårt plan till Australien blir framflyttat så är våra 30 dagars visum slut. Då vet jag inte riktigt vart vi ska ta vägen. Så håll tummarna för att allt går enligt plan. Bokstavligt talat!
Det här innebär också att jag har en dag mindre på mig att hinna det sista. Jag (läs: mamma) ska tvätta, få ett ok från Travelstart så att vi inte står och trampar på flygplatsen utan ett plan att hoppa på, köpa handdesinfektion och andra bra saker, växla pengar och ringa försäkringskassan och fixa ett resetillägg. Det finns säkert hur mycket mer som helst som jag inte kommer på. Som är tusen gånger viktigare. Som jag kommer att komma på när jag sitter på flygplanet. Nej, det hoppas inte. Nu jävlar, nu kör vi!
Det här innebär också att jag har en dag mindre på mig att hinna det sista. Jag (läs: mamma) ska tvätta, få ett ok från Travelstart så att vi inte står och trampar på flygplatsen utan ett plan att hoppa på, köpa handdesinfektion och andra bra saker, växla pengar och ringa försäkringskassan och fixa ett resetillägg. Det finns säkert hur mycket mer som helst som jag inte kommer på. Som är tusen gånger viktigare. Som jag kommer att komma på när jag sitter på flygplanet. Nej, det hoppas inte. Nu jävlar, nu kör vi!
Verkligheten träder fram
Som ni säkert har hört eller läst är det översvämningar i stora delar av Bangkok. Värst drabbat är förorterna, medan centrala Bangkok har klarat sig hittills. Tanken på att vi kommer landa i en förödande verkligheten är skrämmande. Vi kommer stå hjälplösa öga mot öga med folk som är ännu mer hjälplösa. Jag är inte speciellt sugen på att shoppa och dricka öl när folk kämpar för sina liv. Så jag skulle vilja göra någonting för att hjälpa. Jag kan inte trolla bort allt vatten, jag kan inte bygga upp deras hus igen och jag kan inte ersätta liv som gått till spillo. Men jag kan vara människa och bidra med en hjälpande hand. Frågan är bara hur.
Det närmar sig ett hejdå
Imorgon när jag vaknar är det nio dagar kvar till jag packar min ryggsäck och börjar mitt andra, och denna gången längre, äventyr. Resfebern har hunnit ifatt mig och jag drömmer mardrömmar om hur jag ska packa väskan, vem som ska följa med och vilket plan jag ska sitta på. Hälften av grejerna ligger uppradade på golvet, mycket har jag inte hunnit köpa. Hur packar man ner sitt liv i en ryggsäck för en obestämd framtid?
50 dagar kvar
Idag är det 50 dagar kvar tills jag och Gabriela sitter på planet till Bangkok. FEMTIO dagar. Det firar vi med ett första inlägg! (Som jag trodde redan fanns.)
Vi har fixat stora delar av vaccinet, flygbiljett till en av två destinationer och arbetsvisum till Australien. Har alltså bara en bråkdel kvar. Det känns superskönt!
Alldeles strax ska jag in till stan och träffa Gabriela över en fika. Då ska vi prata lite mer detaljerat om vår första månad som vi kommer spendera i Thailand. Om vart vi ska och vad vi vill göra. För en månad gå snabbt, speciellt när man vill hinna se och visa allt!
Vi har fixat stora delar av vaccinet, flygbiljett till en av två destinationer och arbetsvisum till Australien. Har alltså bara en bråkdel kvar. Det känns superskönt!
Alldeles strax ska jag in till stan och träffa Gabriela över en fika. Då ska vi prata lite mer detaljerat om vår första månad som vi kommer spendera i Thailand. Om vart vi ska och vad vi vill göra. För en månad gå snabbt, speciellt när man vill hinna se och visa allt!
Sista kvällen
Här sitter jag, tjugo minuter innan det blir ett nytt år, i pyjamasbyxor och med en syster och en halvkusin bredvid mig. Imorgonbitti åker vi, jag och Matilda. Vi blir hämtade runt kvart över sex på morgonen och åker mot Malmö där vi sen tar tåget till Kastrup (Tack älskade mamma!) Förhoppningsvis går allting som det ska. Vi möter upp Louise i Bangkok (Som enligt planerna kommer fram med ett direktflyg en kvart före oss) och tar oss vidare till Phuket via flyg och sen vidare därifrån till massa mysiga öar.
Nu önskar jag alla ett riktigt gott nytt år, för det tänker jag ha! Nästa uppdatering får ni när jag är i ett helt annat land. Underbart!
Nu önskar jag alla ett riktigt gott nytt år, för det tänker jag ha! Nästa uppdatering får ni när jag är i ett helt annat land. Underbart!