Hejdå Australien!

Mitt sju-dagarsintryck av Sydney har varit alldeles underbart. Tiden har flugit förbi. Det är en stressig storstad med fruktansvärt mycket charm. Gata efter gata har höghus efter höghus och köpcenter efter köpcenter. Tar man sen en smågata hem hittar man supermysiga caféer och fina hus. 

Australien som helhet har varit imponerande, speciellt människorna, naturen och djuren. Här är människor artiga (sålänge de inte väntar på kaffe), trevliga, ber om förlåtelse och respekterar varandra. Självklart finns det en och annan kotte som alltid har en dålig dag, men överlag är australiensare godhjärtade och varma. De har gjort intryck på mig som jag kommer bära med mig hem!

I övrigt är det måndagskväll och jag har blivit sjuk. Resfebern har gjort sig påmind. Tur vi har gratis te och kaffe på vårt hostel! Vi packar, överför låtar på våra ipods, dubbelcheckar handbagaget, kollar över ekonomin och bara... längtar. Om 24 timmar är vi i ett annat land på en annan kontinent. Jag älskar det! Jag har älskat Australien, men att slippa känna andras stress och sitta i ett land med annan kultur är en avkoppling jag behöver innan jag åker hem. 

Så, en månad framöver kanske det blir dåligt med uppdatering, men snart är jag hemma, och då ska ni få höra ännu mer om mina fem månader på vift. Nu ska Gabbi ha dansuppvisning för mig, shalom!

Turister

Igår väckte vi turisterna i oss och besökte The Royal Botanic Garden, Sydney Opera House och Harbour Bridge. Vad som såg litet ut från planet var så jäkla maffigt framför näsan. Jag vet några (host mamma och Bengt) som hade älskat det! Egentligen skulle vi gå på Museum of Contemporary Art, men eftersom det var stängt för ombyggnad gick vi en sväng till The Rocks market. En helt okej marknad, men alldeles för dyrt för en backpacker som mig.

Idag gick vi till Darling Harbour, som inte var så slående som det sägs vara, drack vårt vanliga morgonkaffe och gick vidare till Paddy's market. Det däremot var något att sätta tänderna i! Det fanns så mycket kläder, väskor, souvenirer, mat, smycken och frukt att vi nästan blev galna. Som om inte det var nog hade de factory outlets på våning två. Lätt värt ett besök om man har vägarna förbi storstaden.

En ny destination

Just nu är vi i Sydney, och det är en ball stad som har allt man kan tänka sig. Bilder kommer förhoppningsvis imorgon eller på måndag, jag ville mer eller mindre bara uppdatera de som är intresserade att vi på tisdag vinkar Australien hejdå och åker vidare till Bali!

Bondi Beach

I tisdags flög vi från Melbourne till Sydney, hoppade på bussen till Bondi beach och checkade in på Noah's Backpackers. Vi bor precis ovanför stranden, i ett 6-bed dorm som aldrig städas, som luktar sunkiga arbetskläder, som har ett stort hål i fönstret, mögel i duschen och ett kök som luktar så illa att man klöks när man går förbi. Men så får man ju ofta vad man betalar för.

Bondi beach är underbart. Smågatorna har supermysiga caféer, restauranger och affärer. Stranden är stor och full med surfare. Lätt värt ett besök!

Imorgon åker vi in till city och bytar hostel till Zing Backpackers. Det kostar 7 dollar mer per natt, men feedbacken verkar bra och vi får till och med gratis handdukar. Vi har sett och upplevt Bondi, nu är det dags för staden!

Healesville Sanctury

I måndags åkte jag, Gabbi och Nicola till Healesville Sanctuary, ett zoo med bara australienska djur. Vi såg allt från dingos till näbbdjur. Vi gick i kängururnas inhägnad och hade ett magic moment med koalan Benni. Det bästa var nog fågelshowen. De presenterade fågel efter fågel, den ena större än den andra, och vi fick oss en riktig upplevelse när en wedge-tailed eagel, som inte tillhörde showen, attakerade en av showens wedge-tailed eagles. Det var en mysig dag och vi hade tur med vädret, för precis när vi satte oss ner för att äta började det spöregna. 

På kvällen gick vi på bio med Nicola, Nick, Nick och deras kompis, och såg The Vow. Den var alldeles för sorlig, ska ska jag se den igen så ska jag se den själv, en deppig kväll med en Ben & Jerrys i näven. Inget fel på Channing Tatum dock.

Wildlife

Nu har vi fått bevisat det för oss, kängurusar finns. Det tog oss bara tre månader och en promenad på en och en halv timme i stekande sol för att hitta dom. Tyvärr hann vi inte ta några foton, eftersom de hoppade vidare snabbare än kvickt, men dom finns!, och det var värt både svett och blåsor på fötterna. Vi avslutade med köttpajer och ett svalkande dopp i floden. 

Framåt kvällskvisten åkte vi till ett ställe som heter The Bottom End och dansade i timmar. Min kropp har aldrig gjort så ont dagen efter, någonsin. Så värt det. 

Idag åkte vi till Chapel street för shopping, men vi gick runt som levande döda och bestämde oss för att spara slösandet till imorgon. En kvällspromenad på Brighton beach orkade vi iallafall med. 

Nu ska jag gå och lägga mig, för imorgonbitti ska vi åka till ett zoo som bara har australienska djur, och jag vill inte somna med en koala i famnen eller under fågelshowen. Spännande grejer vet ni.

En för tidig påskafton

I förrgår bokade vi en biljett. När det var bokat och klart (trodde vi) stod det att vi behövde mejla företaget vårt 13-siffriga nummer från våra biljetter som vi åkte på FRÅN Europa. Paniken spred sig fortare än blodet i mina ådror och vi dog som människor i två timmar. Vi trodde att vi hade kastat tusenlappar åt helsike. Men så, efter många om och men, hittade vi vårt 13-siffriga nummer och kunde börja njuta av dagen. 

Igår tog vi bussen från underbara Lorne till Melbourne, där Nicola (som vi har jobbat med) hämtade oss. Vi åkte hem till henne och lämnade av våra väskor, gick för att äta lunch och för att handla nödvändiga grejer inför kvällen innan vi gick tillbaka. Det blev bbq, hot tub och drinkar. 

Har precis vaknat, i en riktig säng, i ett riktigt rum, och ska äta frukost. Idag ska vi ut och leta kängurusar, eftersom vi fortfarande inte har sätt några. Australienarna måste bevisa för oss att dom finns, vi är inte övertygade.

De tolv apostlarna

Igår var det dags att utforska Great Ocean Road. Vi ville se de tolv apostlarna, som numera bara är åtta. Tre timmar och en kaffepaus senare var vi framme. Det var fantastiskt fint att se, trots att det bara är stenar - utsikten var grym! 

Påvägen hem åkte vi på känguru- och koalajakt, då vi varken sett det ena eller det andra under våra två månader i Australien. Michael ville visa oss att de faktiskt existerar. Efter ett par kilometer fram och tillbaka under euktalyptusträd såg vi en liten varelse som låg och gosade på en gren, med ansiktet mot solen. Vår första livs levande koala! Några kängurur såg vi inte, så de tvivlar vi fortfarande på.

Great Ocean Road

Nu har vi äntligen lämnat Sorrento bakom oss och är framme i Lorne, som ligger på Great Ocean Road. Vår kompis Michael hakade på för ett par dagar. Utsikten här är helt fantastisk och kakaduor flyger omkring fritt som vilken fri fågel som helst. Man får dock passa sin tunga för var och varannan person verkar vara svensk. Det är vi inte vana vid.

Igår tog vi en kollerunda i stan, åt god mat på hotel Lorne och avslutade kvällen med en öl på en mysig bar. Idag ska vi ner till stranden och förhoppningsvis åka och kolla på de tolv apostlarna. 

Dags att gå och handla lite frukost!

Game over

Jag ställde klockan på halv nio imorse för att ta en promenad, men tio minuter innan jag skulle gå knackade Netty på dörren och sa att vi skulle ner på möte. Det visade sig att de bara ville att vi skulle vara i säkerhet på grund av att idioten gett en av managerna en smäll. Nu packar han sina grejer och flyttar ut. Jag och Gabbi sitter fortfarande nere i restaurangen då vi inte känner oss helt säkra där uppe. 

Idag är vår sista lediga dag i Sorrento. Har precis klämt ner en lambsalad och dricker varm choklad som efterrätt. Det är lyxigt med personalrabatt! Snart ska vi gå ner och kolla vilken tid båten går på måndag och börja packa och städa vårt rum.

En torsdag i Sorrento

Jisses vad trött jag har varit och är idag. Blev ju väckt halv sju på morgonen av en idiot som gormade och skrek som om han sålt smöret och tappat pengarna. Från och med imorgon kommer vi nog få lugn och ro här. Två månader för sent.

Det var hyffsat lugnt på jobb idag. Det kom en liten rush vid ett-tiden, annars var det inte mycket mer att göra än att rulla bestick och vika servetter. Inte... jättegivande. 

Ikväll bjöd Netti mig på middag, sen kollade vi på en film, som såklart handlade om bipolär. Den skrämde skiten ur oss mer än en skräckfilm. Klockan är "bara" 22.30 här och jag är så trött så jag ska snart gå och lägga mig. Imorgon ska jag gå upp i tid och, om vädret tillåter, ta en lång promenad!

Tidiga morgnar

Vaknade halv åtta igårr av att solen sken som bara den genom persiennerna. Kunde inte somna om, så jag gick till Coles och handlade vad som behövdes (hårspray, mjölk och mer internet) och gick ner till restaurangen. Sörplade lite kaffe, åt muffins och slösurfade innan jag gick upp på rummet och slumrade till i ett par timmar. 

På kvällen åkte vi till Portsea Pub för att fira Te-Awa som fyllde år. De har supergod mat och underbar utsikt! Och märkligt nog var ett svenskt par och en man som bott i Sverige i tio år också där. Man känner sig så himla skånsk när man inte har pratat med stockholmare på flera veckor.

06.30 vaknade jag av att någon stod utanför vår dörr och gormade på Netty. Det visade sig vara idioten som bor längst bort i korridoren, som är bipolär, som tydligen fått ett av sina anfall. Det kan låta hårt, men han saknar verkligen respekt för människor. Vi har sagt till en av våra manager och hoppas att de andra kan få lugn och ro i framtiden.

A millionaires walk

Igårmorse gick vi ner och käkade frukost i restaurangen, sen gjorde jag och Te-Awa ärenden (hehe) innan vi började leta efter grinden till a millionaires walk. Efter ett par återvändsgrändar och backar upp och ner hittade vi rätt. Husen var inte så slående som vi förväntat oss, men det kändes konstigt att stå tjugo meter utanför andras fönster och titta in. 

Kvällen avslutades med en hemmalagad pasta och laxröra och filmkväll i Nettis rum.

Lugnet efter stormen

Lunchen var död på jobb igår. Vi hade totalt fem dockets, det vill säga, ingenting att göra uppdelat på två personer. Så när min chef frågade mig om jag ville jobba kväll också sa jag ja. En lugn kväll med extra pengar lät ju lockande. Men ack så fel jag hade. Kvällen blev allt annat än lugn. Jag var själv på golvet med en bartender och vår chef, och vi gjorde totalt 85 dockets. Att springa runt som idioter och försöker tillfredställa alla var inte lätt, men vi klarade det. 

Idag är jag och Te-Awa lediga, så vi ska gå millionaries walk, en promenad bland miljonärernas hus. Man ska gå in genom en grind som man tror leder in till deras trädgårdar, men som faktiskt tillhör allmänheten. Vi får se om vi hittar den!

Varje dag är en bra dag

Jag är glad att vi envisades med att sitta kvar i parken här om dagen, trots att vi frös. Hade vi istället gått hem, hade vi aldrig träffat den trevliga mannen, Colin, och hans glada hund. Colin och hans fru, Aileen, har cyklat tusentals mil genom Europa och är otroligt inspirerande. De vet hur det är att vara turister och att man ibland behöver hjälp på traven.

Igår var planen att paddla kajak, men eftersom det var alldeles för blåsigt förslog Aileen och Colin att vi istället skulle cykla till nationalparken Point Nepean. Vid elva lastade de på cyklarna och körde oss ner till Portsea där vi påbörjade äventyret. Första stoppet var en gammal karantänstation, fylld av historia som vi både fick se och höra. Andra stoppet var själva spetsen, där anläggningar och vapen från första och andra värlskriget fanns kvar. Det var bland annat där man avfyrde det allra första skottet i första världskriget. Vi fick också se ett par fascinerande djur under färden och självklart den fantastiska naturen.

 

Jag kan inte tacka Colin och Aileen tillräckligt för gårdagen. Jag är så tacksam och glad över att de visade oss runt, trots blåst och grus i ögonen. Det blev ett litet äventyr vi sent kommer glömma.

Kvällen avslutades med en middag i restaurangen och det tackar vi Netti och Te-Awa för!

Sorrento back beach

Jag och Gabbi hade turen att båda vara lediga fram till sex idag, så vi packade allt man behöver för att gå till stranden och promenixade till Sorrento back beach. Det var så skönt att äntligen kunna koppla av och bara sola och bada. De sex sista timmarna på kvällen var däremot hektiska. Det var som om en dag för två veckor sedan på replay. Jag pustar ut när jag tänker på att vi bara har en vecka kvar som servitriser på The Continental. Inga fler parmas. Inga fler latte. Kanske någon annanstans, men inte här. Det är sorgligt att tänka så men vi har gjort vårt, och det har verkligen varit värt det!

Nu har jag precis pysslat om mina fötter (som får ta mycket stryk som servitris) och ligger i sängen och äter blåbär. Mitt nyttiga liv har börjat. Har jag fått för mig. Imorgon ska jag och Gabbi ut och paddla kajak. Äventyra lite. Nu måste jag sova, klockan går alldeles för fort och nattklubben har inte stängt än. Vilket i och för sig betyder att klockan inte är så mycket och att jag ändå inte kommer att kunna somna... 

...Och där gick brandalarmet.

Potatismos och shopping

Häromdagen bestämde jag och Gabbi oss för att laga riktig husmanskost. Så nära vi kunde komma iallafall. Vi gick till Coles och köpte potatis och tinade biffarna vi hade i kylen. Resultatet blev en fantastiskt god potatismos! Jag har inte varit så mätt sen vi åt köttbullar i Thailand. På söndag testar vi på något helt annat. Mamma, du måste känna dig stolt!

I onsdags var vi alla lediga på förmiddagen, så då bestämde vi oss för att åka till Chadstone, det största köpcentret i södra delen av Australien. Och ja, det är enormt! Jag tror inte att vi såg allt. Jag tror att vi gick i cirklar i en liten del av byggnaden. Där finns alla affärer man kan tänka sig, allt från McDonalds till Gucci. Det blev dock inte så mycket shopping för min del. Som backpacker får man hålla i pengarna och tänka på utrymmet i sin väska!

Eftersom vädret var fint igår bestämde vi oss för att ha picnic i parken. Som en ängel från ovan gick en man förbi med sin hund och började prata med oss. Han berättade att han också brukade vara turist och att det ibland kunde vara jobbigt, så han sa att vi kunde låna han och hans frus kajaker och cyklar, any time. Så på söndag tänkte vi utforska Peninsula! Tänk vilka människor det finns.

Skönhetssömn, vad är det?

Klockan sex imorse vaknade jag av att något killade på halsen. En dröm, tänkte jag och somnade om. Ett par minuter senare vaknade jag av att något killade på armen, så jag slog till det fort som sören, slängde av mig täcket och sprang upp och tände lampan. Är det inte myggor så är det syrsor eller gräshoppor. På kvällarna kryllar det av dom och dom lyckas alltid ta sig in på ett eller annat sätt. Efter att ha skakat täcket och bäddat in mig ordentligt lyckades jag äntligen somna om. 

Imorse åt jag och Gabbi frukost i restaurangen. Där var tre gäster, varav en stamgäst. Man märker att skolan dragit igång och att semestern är slut!

Sporks and foons

Jahopp. Det händer inte så mycket nu för tiden. Jag jobbar bara. De värsta veckorna är över, restaurangen var så gott som tom när jag gick. Vädret börjar bli som när vi först kom, regnigt och blåsigt. På onsdag åker jag, Gabbi, Te-Awa och Nicola till Chadstone, det största shoppingcentret i Victoria. Då ska vi gå vilse och spendera pengar!

Jag fick hoppa in ett par extra timmar på jobb ikväll, och eftersom det inte fanns så mycket att göra fick vi varsin snapper till middag. Åt till och med ögat! När Te-Awa slutade tog vi en kaffe på det och satt och tjötade. Jag kommer sakna alla så mycket när vi åker vidare. De är verkligen unika personligheter allihopa!

Nu ska jag krypa ner i min våningssäng och försöka sova. Jag har inte fått en ordentlig natts sömn på flera dagar. Senast inatt väckte en mygga mig tio gånger genom att antingen sticka mig, eller surra mig i örat. Förbaskade jäklar.

Mer än vad vi hinner med

Igårkväll mötte vi upp några vänner på ett smockfullt Three Palms för att fira Australia day. Eller bara för att ha en anledning till att dricka lite öl. När vi blev utslängda på grund av stängning gick vi vidare till nattklubben. Den var som vanligt inget att hänga i granen så vi satt mest och tjötade och åt korv. 

Imorse trodde jag att jag skulle få sovmorgon, men Nicola ringde panikslagen vid elva och sa att de behövde extra personal i restaurangen. Mot min vilja asade jag mig upp, trött och bakis, och sprang ner. Tolv timmar senare ligger jag äntligen i min säng. Ni kan tro att jag är trött! Jag fick en två timmars rast, men den flög förbi fortare än kvickt. Imorgon börjar jag klockan tolv och innan dess har jag lite saker att göra (som att tvätta strumpor så att jag slipper vända dom ut och in), så nu är det nog bäst att jag går och lägger mig. Om jag kan. Nattklubben är galen. 
Tidigare inlägg