Ett sista hejdå
Idag var min sista arbetsdag på Hotell Köpmansgården. Det kändes konstigt att ge nycklarna till min chef. Jag har trots allt burit runt på dom i ett och ett halvt år. Även om jag kommer sakna stämningen och arbetet i sig så kändes det skönt att plocka undan efter de sista frukostgästerna, att bädda den sista sängen och att låsa receptionsdörren en sista gång.
Efter det lite sorgliga avskedet spatserade jag hem till farmor och farfar där det bjöds på ärtsoppa. Det är en tradition som äger rum varje höstmarknad. (Den är ungefär lika viktig som julafton.) Vinkade släkten hejdå, och jag lovade att sköta mig, att tänka en gång extra och att inte göra det som pappa inte skulle göra. Vilket innebär att jag kan göra precis vad jag vill, hur jag vill och att ni ska vara jätteoroliga. Fast nej, jag lovar att vara en skötsam och uppmärksam människa! Det vet ni.
Efter det lite sorgliga avskedet spatserade jag hem till farmor och farfar där det bjöds på ärtsoppa. Det är en tradition som äger rum varje höstmarknad. (Den är ungefär lika viktig som julafton.) Vinkade släkten hejdå, och jag lovade att sköta mig, att tänka en gång extra och att inte göra det som pappa inte skulle göra. Vilket innebär att jag kan göra precis vad jag vill, hur jag vill och att ni ska vara jätteoroliga. Fast nej, jag lovar att vara en skötsam och uppmärksam människa! Det vet ni.
Kommentarer
Trackback