Hejda Buenavista och hej Cebu!
I fredags akte vi ut till en liten och mysig o, Mahaba, for att stanna over helgen. Vi bodde i nipahuts (trahus) over vattnet sa man somnade och vaknade till ljudet av skvalpande vatten. Vi hade lite otur med vadret men kunde anda bada och battra pa brannan. Trots att on ar liten har de ordnat sa man kan spela volleyboll, aka vattenscooter och sjunga karaoke. Maten far man dock fixa sjalv. Under hogsasong antar jag att det ar annorlunda.
Imorgon aker vi mot Cebu, vilken innebar shopping. Det ser jag saklart fram emot! Jag och pappa har hittat ett jattefint hotell med pool som ligger nara tva stora shoppingscenter. Perfekt for tva shoppinggalna tjejer och tva rastlosa barn.
Cebu blir det sista som hander for oss har i Filippinerna for pa sondag aker vi hem. Det ska bli skont! Jag saknar min alskade pojkvan, mina vanner och ser fram emot svensk sommar och flytten.
Har har vi verkligen tagit seden dit vi kommer och levt som en filippinsk familj gor (fast troligtvis med mer pengar an majoriteten.) En manad har fatt mig att uppskatta mitt morgonkaffe, min dusch, vart kranvatten, vara rena golv och vart sa kallade komplicerade satt att leva som egentligen ar ganska enkelt. Det kommer troligtvis en liten uppdatering i Cebu, hej sa lange!
Imorgon aker vi mot Cebu, vilken innebar shopping. Det ser jag saklart fram emot! Jag och pappa har hittat ett jattefint hotell med pool som ligger nara tva stora shoppingscenter. Perfekt for tva shoppinggalna tjejer och tva rastlosa barn.
Cebu blir det sista som hander for oss har i Filippinerna for pa sondag aker vi hem. Det ska bli skont! Jag saknar min alskade pojkvan, mina vanner och ser fram emot svensk sommar och flytten.
Har har vi verkligen tagit seden dit vi kommer och levt som en filippinsk familj gor (fast troligtvis med mer pengar an majoriteten.) En manad har fatt mig att uppskatta mitt morgonkaffe, min dusch, vart kranvatten, vara rena golv och vart sa kallade komplicerade satt att leva som egentligen ar ganska enkelt. Det kommer troligtvis en liten uppdatering i Cebu, hej sa lange!
Bohol runt
En sista dag i Buenavista var att ta i...
Den senaste veckan har vi spenderat pa Panglao Chocolate Hills Resort i Panglao, darav den daliga uppdateringen. Drar en snabb summering av vad som hant; vi har besokt chocolate hills, en fjarils"farm", kollat pa tarsiers (sma pytteapor), akt bat langst Lombok river, akt till Island City Mall i Tagbilaran (en stad cirka en halvimme fran Panglao) och besokt Alona beach som ar den mest kanda stranden pa on.
Nu ar vi tillbaka i Buenavista och ska stanna har ett par dagar innan vi aker vidare till en o som vi inte vet vad den heter.
Nar jag och pappa skulle ga till internetcafet sa hittade vi en stor marknad som tydligen ar en gang om aret, tva dagar i rad. Fyndade ett par lite for stora Levi's jeansshorts som jag nog far ge bort eller sy in. Det fanns hur mycket som helst. Glass ocksa. Snart kommer Doreens kompis, min taxi, och hamtar mig, pappa har redan akt. Klockan borjar bli mycket, har gar vi och lagger oss redan vid 19-tiden. Sover darfor daligt och vaknar vid 5 pa morgonen. Sa ar det att resa med sma barn.
Det blir kanske inte mer uppdatering forran nasta gang vi ar i Buenavista. Hoppas ni har det bra dar hemma, det har vi har!
Den senaste veckan har vi spenderat pa Panglao Chocolate Hills Resort i Panglao, darav den daliga uppdateringen. Drar en snabb summering av vad som hant; vi har besokt chocolate hills, en fjarils"farm", kollat pa tarsiers (sma pytteapor), akt bat langst Lombok river, akt till Island City Mall i Tagbilaran (en stad cirka en halvimme fran Panglao) och besokt Alona beach som ar den mest kanda stranden pa on.
Nu ar vi tillbaka i Buenavista och ska stanna har ett par dagar innan vi aker vidare till en o som vi inte vet vad den heter.
Nar jag och pappa skulle ga till internetcafet sa hittade vi en stor marknad som tydligen ar en gang om aret, tva dagar i rad. Fyndade ett par lite for stora Levi's jeansshorts som jag nog far ge bort eller sy in. Det fanns hur mycket som helst. Glass ocksa. Snart kommer Doreens kompis, min taxi, och hamtar mig, pappa har redan akt. Klockan borjar bli mycket, har gar vi och lagger oss redan vid 19-tiden. Sover darfor daligt och vaknar vid 5 pa morgonen. Sa ar det att resa med sma barn.
Det blir kanske inte mer uppdatering forran nasta gang vi ar i Buenavista. Hoppas ni har det bra dar hemma, det har vi har!
En sista dag i Buenavista
Igar gick vi ner till vattnet dar vi sjong karaoke, at mat och kokosnotter, badade och hade det mysigt. Vi hade tur med vadret men mot eftermiddagen borjade det regna.
Snart ska vi fa massage, sen ska vi packa vaskorna for imorgon aker vi till Panglao. Det ska bli sa himla skont med en riktig strand! Har badar man i ett trask, men inte ett trask sa som ni tanker er, utan ett fint trask som gar ut i havet. Dessutom bada man i klader, sa magen ar lika vit som nar jag akte fran Sverige. Jag vet inte om jag skrev det igar, men forvanta er inte att jag ar brun nar jag kommer hem.
Men som sagt, ska bli skont med en strand och miljoombyte. Har finns verkligen ingenting att gora och jag ska aldrig mer losa korsord med blackpenna om jag inte har min tipex med mig.
Snart ska vi fa massage, sen ska vi packa vaskorna for imorgon aker vi till Panglao. Det ska bli sa himla skont med en riktig strand! Har badar man i ett trask, men inte ett trask sa som ni tanker er, utan ett fint trask som gar ut i havet. Dessutom bada man i klader, sa magen ar lika vit som nar jag akte fran Sverige. Jag vet inte om jag skrev det igar, men forvanta er inte att jag ar brun nar jag kommer hem.
Men som sagt, ska bli skont med en strand och miljoombyte. Har finns verkligen ingenting att gora och jag ska aldrig mer losa korsord med blackpenna om jag inte har min tipex med mig.
Dop och grillad gris
I forrgar kom grisarna som skulle bli mat till Ninjos dop. Det hordes pa langa vagar lagom till laggdags nar dom blev styckade. Tva ganger.
Sa igar doptes Ninjo och nastan pappa. Prasten missade att han var dar som pappa men lyckades klara sig undan dopvattnet. Efter dopet var det fullt hus med god mat, bland annat grisarna.
Idag skulle vi egentligen ut till en liten o men eftersom det ar sa manga barn som maste tas hand om kan man inte alltid fa som man vill, istallet ska vi ga ner till trasket och bada. Har badar man med troja, sa forvanta er inte att jag ska komma hem brun. Pa tisdag aker vi dock till Panglao i nagra dagar for att sola och bada pa en riktig strand och for att jag ska fa se lite mer.
Sa igar doptes Ninjo och nastan pappa. Prasten missade att han var dar som pappa men lyckades klara sig undan dopvattnet. Efter dopet var det fullt hus med god mat, bland annat grisarna.
Idag skulle vi egentligen ut till en liten o men eftersom det ar sa manga barn som maste tas hand om kan man inte alltid fa som man vill, istallet ska vi ga ner till trasket och bada. Har badar man med troja, sa forvanta er inte att jag ska komma hem brun. Pa tisdag aker vi dock till Panglao i nagra dagar for att sola och bada pa en riktig strand och for att jag ska fa se lite mer.
Antligen framme
Kom fram igar efter manga timmars flygande. Pappa och Doreens bror motte upp mig pa flygplatsen sen tog vi baten till Bohol och en trehjulingsmoppe till Buenavista. Var sa jetlagad och trott sa jag hann bara ata innan jag gick och la mig klockan 6 lokal tid. Pa tal om att ga och lagga sig sover vi bland termiter, myror, myggor, odlor och kackelackor. Det sistnamnda har jag dock inte sett an.
Jag och pappa ar valdigt exotiska har. Igar gick vi forbi en skola och barnen skulle precis sluta. Nar dom sag oss gick dom raka vagen mot oss, stallde sig framfor oss och bokstavligt talat glodde. Lararen var inte sa glad sa tills hypen lagt sig ska vi forsoka undvika skolan. Man kanner sig som en apa. Fast barnen ar sota sa jag glor tillbaka.
Idag har vi bara varit i byn, gatt en runda och akt ner till piren. Finns inte sa mycket att gora har men det gor inget for det ar sa najs anda. Idag ar det Filippinernas nationaldag sa alla ar lediga, Nadja gar i skolan annars. Ska snart ner och bada i mangotrasken, det ar svettigt och klibbigt.
Jag och pappa ar valdigt exotiska har. Igar gick vi forbi en skola och barnen skulle precis sluta. Nar dom sag oss gick dom raka vagen mot oss, stallde sig framfor oss och bokstavligt talat glodde. Lararen var inte sa glad sa tills hypen lagt sig ska vi forsoka undvika skolan. Man kanner sig som en apa. Fast barnen ar sota sa jag glor tillbaka.
Idag har vi bara varit i byn, gatt en runda och akt ner till piren. Finns inte sa mycket att gora har men det gor inget for det ar sa najs anda. Idag ar det Filippinernas nationaldag sa alla ar lediga, Nadja gar i skolan annars. Ska snart ner och bada i mangotrasken, det ar svettigt och klibbigt.
Nedräkning
Eftersom uppdateringen från första resa blev populär bland släkten och många (förutom pappa) förstod hur man kunde lägga en kommentar och höra av sig har jag beslutat mig för att skriva här när jag är i Filippinerna. Det är dessutom roligt att kunna läsa vad man gjorde och kände just den där exakta stunden.
Som många av er vet är jag en person som längtar. Jag räknar ner, skriver listor, planerar, googlar väder och håller koll på växelkursen. Jag vill därför varna för att det fram till resan kan dyka upp ointressanta och hypade inlägg.
Pappa, Doreen, Nadja och Ninjo åkte för två dagar sedan och kom troligtvis fram till Filippinerna igår förmiddag, svensk tid. Jag har inte hört någonting från dom än så jag hoppas att allt gått bra och att dom har det bra. Om 26 dagar sätter jag mig på planet för att möta upp dom. Jag har tenta på lördag men det enda jag kan tänka på är att skriva packlista, att-göra-lista och planera månadens sista dagar. Men jag kan inte klandra mig... Det är ju så roligt!
Som många av er vet är jag en person som längtar. Jag räknar ner, skriver listor, planerar, googlar väder och håller koll på växelkursen. Jag vill därför varna för att det fram till resan kan dyka upp ointressanta och hypade inlägg.
Pappa, Doreen, Nadja och Ninjo åkte för två dagar sedan och kom troligtvis fram till Filippinerna igår förmiddag, svensk tid. Jag har inte hört någonting från dom än så jag hoppas att allt gått bra och att dom har det bra. Om 26 dagar sätter jag mig på planet för att möta upp dom. Jag har tenta på lördag men det enda jag kan tänka på är att skriva packlista, att-göra-lista och planera månadens sista dagar. Men jag kan inte klandra mig... Det är ju så roligt!
På svensk mark
Sitter i köket och dricker kaffe och äter en ost- och skinkmacka. Det har aldrig smakat så gott. JAG ÄR HEMMA. Redan idag rullar livet igång som vanligt. Jag ska på personalmöte i stan på mitt nya jobb och fira pappa som fyller gammal och grå.
När jag har lite tid över ska jag berätta om de sista äventyren på Bali och lägga in de sista bilderna. Nu ska jag bara njuta av mitt kaffe och att jag är hemma!
När jag har lite tid över ska jag berätta om de sista äventyren på Bali och lägga in de sista bilderna. Nu ska jag bara njuta av mitt kaffe och att jag är hemma!
Sammanfattning av de senaste dagarna
Det har hänt mycket sen sist, så mycket så att jag inte kommer ihåg allt. Jag ska försöka. Vi har varit i Monkey Forest i Ubud och kollat på apor, nästan blivit bestulen på plånbok och telefon, mött upp Dani från Australien, åkt till Kuta, varit instängda under tysta dagen och nu är det bara regn, regn och åter regn.
Ni får en mer utförlig beskrivning och bilder i nästan inlägg för nu ska jag gå och lämna in tvätt!
Ni får en mer utförlig beskrivning och bilder i nästan inlägg för nu ska jag gå och lämna in tvätt!
Ubud
Idag har varit en riktig mysdag. Vid halv tio åt vi frukost, som ingår - fruktsallad, kaffe och omelett. Det var inte ett moln på himlen så vi låg vid poolen och läste tills det blev dags för lunch. Ubud är ganska dyrt, och restaurangerna tar alltid minst 10% tax, så vi försökte hitta ett billigt och mysigt ställe men gav upp hoppet och gick in på första bästa billiga, som visade sig vara en flopp. Hädanefter håller vi oss till vårt favoritställe, Sagitarius, som inte har någonting på menyn för över 30 kronor.
Självklart sprätte det i våra shoppingfingrar, så vi promenerade till marknaden där det flödade av smycken, kläder och souvenirer. Jag köpte ett par harembrallor och en topp för 120 000 och en väska för 60 000. Den sista shopping får vänta tills vi kommer till Kuta, för där ska det vara mycket billigare.
Imorgon kommer Dani, en jobbkompis från Conti, och gör oss sällskap i en vecka. Det ska bli så roligt, speciellt eftersom hon aldrig varit utomlands förut. Håll tummarna för fint väder!
Självklart sprätte det i våra shoppingfingrar, så vi promenerade till marknaden där det flödade av smycken, kläder och souvenirer. Jag köpte ett par harembrallor och en topp för 120 000 och en väska för 60 000. Den sista shopping får vänta tills vi kommer till Kuta, för där ska det vara mycket billigare.
Imorgon kommer Dani, en jobbkompis från Conti, och gör oss sällskap i en vecka. Det ska bli så roligt, speciellt eftersom hon aldrig varit utomlands förut. Håll tummarna för fint väder!
Vilse i staden
Det har varit en minst sagt intressant dag. Imorse tog jag och Gabbi en segelbåt till Kusamba för att sen åka vidare till Semarapura. Vi hade läst så bra om Sidemen road. Efter att ha varit incheckade på stadens enda hotell och spatserat runt gatorna med blickar som ville mörda insåg vi ganska snabbt att vi vantrivdes. Så vi tog vårt pick och pack, ett par slantar kastade i sjön och åkte vidare till Ubud.
I Ubud gick vi, i vad som kändes som en evighet, för att hitta ett guest house med pool. Ubud ligger nämligen inte vid kusten och är som resten av Bali - svettigt. Till slut hittade vi Warsa's, ett jättefint ställe med pool och gratis wifi, inklusive frukost och trevlig personal (som gav oss rabatt.)
Vi hittade ett billigt och gott ställe att äta middag på, men glömde såklart att det var tio procents tax på det. Som på de flesta restauranger här på Bali. Det var iallafall värt det. Ubud är den hälsosammaste staden jag någonsin varit i. Det är hälsobutiker efter hälsocaféer efter hälsomassagställen. Det är galet. Nästan som en liten hälso-sekt.
Efter middagen bestämde vi oss för att ta en promenad och leta upp den omtalade bokaffären Ganesha. Vi hittade den, men den var stängd. Och för att göra dagen ännu mer spännande bestämde vi oss för att inte ta samma väg hem. Vilket två redan vilsna själar nog ska undvika. Klockan blev mer och mer och det blev mörkare och mörkare. Och när det är mörkt gillar hundarna att komma fram. Oftast brukar de vara lätta att ignorera, men just ikväll var det en som sprang väldigt fort fram, rakt mot oss. Vi hann inte långt innan den var framme, och vi stod och skakade och skrek "nej, bort, försvinn!" och viftade med våra vattenflaskor. När den stod och väntade in sin andra galna kompis sprang vi illa kvickt in till närmsta tända byggnad, vilket var en sömmerskas hus, till hon och hennes två barn. Hunden visade sig vara deras, och alldeles för lekfull. Efter att ha tagit skydd i sömmerskans hus i ett par minuter hjälpte hon oss ner för gatan. När hunden försvann tackade vi för hjälpen, pustade ut och gick vidare. Självklart kunde vi inte hjälpa att titta bak lite då och då, och rätt som det var, var hundajäklen där igen, med skarpa ögon på oss som mål. Vi tog till samma försvarsteknik som första gången, att springa in till första bästa tända byggnad, som den här gången var en liten souveniraffär. Den gamla damen pratade väldigt bra engelska och hjälpte oss att ta skydd och hålla koll på hunden. "Jaaa, scary jaa" sa hon. Vi höll med. Därefter fick vi fråga oss hem, och det visade sig att vi gått fram och tillbaka, i cirklar och ut i ingenstans. Med en förvirrande karta i handen. Det var första och sista gången vi utforskade Ubud by night. Hädanefter håller vi oss till dagsljuset och huvudgatorna!
Mitt kvällskaffe blev ett minne blott. Nu ligger vi nerbäddade och har ont i fötter och huvud efter kvällens tvåtimmars promenad.
I Ubud gick vi, i vad som kändes som en evighet, för att hitta ett guest house med pool. Ubud ligger nämligen inte vid kusten och är som resten av Bali - svettigt. Till slut hittade vi Warsa's, ett jättefint ställe med pool och gratis wifi, inklusive frukost och trevlig personal (som gav oss rabatt.)
Vi hittade ett billigt och gott ställe att äta middag på, men glömde såklart att det var tio procents tax på det. Som på de flesta restauranger här på Bali. Det var iallafall värt det. Ubud är den hälsosammaste staden jag någonsin varit i. Det är hälsobutiker efter hälsocaféer efter hälsomassagställen. Det är galet. Nästan som en liten hälso-sekt.
Efter middagen bestämde vi oss för att ta en promenad och leta upp den omtalade bokaffären Ganesha. Vi hittade den, men den var stängd. Och för att göra dagen ännu mer spännande bestämde vi oss för att inte ta samma väg hem. Vilket två redan vilsna själar nog ska undvika. Klockan blev mer och mer och det blev mörkare och mörkare. Och när det är mörkt gillar hundarna att komma fram. Oftast brukar de vara lätta att ignorera, men just ikväll var det en som sprang väldigt fort fram, rakt mot oss. Vi hann inte långt innan den var framme, och vi stod och skakade och skrek "nej, bort, försvinn!" och viftade med våra vattenflaskor. När den stod och väntade in sin andra galna kompis sprang vi illa kvickt in till närmsta tända byggnad, vilket var en sömmerskas hus, till hon och hennes två barn. Hunden visade sig vara deras, och alldeles för lekfull. Efter att ha tagit skydd i sömmerskans hus i ett par minuter hjälpte hon oss ner för gatan. När hunden försvann tackade vi för hjälpen, pustade ut och gick vidare. Självklart kunde vi inte hjälpa att titta bak lite då och då, och rätt som det var, var hundajäklen där igen, med skarpa ögon på oss som mål. Vi tog till samma försvarsteknik som första gången, att springa in till första bästa tända byggnad, som den här gången var en liten souveniraffär. Den gamla damen pratade väldigt bra engelska och hjälpte oss att ta skydd och hålla koll på hunden. "Jaaa, scary jaa" sa hon. Vi höll med. Därefter fick vi fråga oss hem, och det visade sig att vi gått fram och tillbaka, i cirklar och ut i ingenstans. Med en förvirrande karta i handen. Det var första och sista gången vi utforskade Ubud by night. Hädanefter håller vi oss till dagsljuset och huvudgatorna!
Mitt kvällskaffe blev ett minne blott. Nu ligger vi nerbäddade och har ont i fötter och huvud efter kvällens tvåtimmars promenad.
Den svettiga upptäcksfärden
Någon yoga blev det inte. Pengarna börjar sina så vissa saker får man helt enkelt välja bort. Däremot bestämde vi oss för att dagen efter ta en cykeltur runt ön, och den blev tusen gånger jobbigare än vad yogan skulle ha blivit. Vi visste inte att Nusa Lembongan var backe upp och backe ner.
Efter mycket svett och slit kom vi fram till Mushroom beach. I och med högvattnet fanns det ingen plats på stranden för oss att slå oss ner, så det blev ett välbehövt dopp innan vi cyklade vidare till Dream beach och Devil's tear. Dream beach hade gott om strand att ligga på, men vattnet var alldelse för dramatiskt, så vi tog en lunch och njöt av utsikten. Devil's tear är "bara" vågor som slår emot klippor och slår upp vatten och har sig. Fräsigt som sören! Framåt två-tiden blev det alldeles för svettigt och jobbigt, så då samlade vi de sista krafterna och cyklade tillbaka till en svalkande och härlig pool.
Efter mycket svett och slit kom vi fram till Mushroom beach. I och med högvattnet fanns det ingen plats på stranden för oss att slå oss ner, så det blev ett välbehövt dopp innan vi cyklade vidare till Dream beach och Devil's tear. Dream beach hade gott om strand att ligga på, men vattnet var alldelse för dramatiskt, så vi tog en lunch och njöt av utsikten. Devil's tear är "bara" vågor som slår emot klippor och slår upp vatten och har sig. Fräsigt som sören! Framåt två-tiden blev det alldeles för svettigt och jobbigt, så då samlade vi de sista krafterna och cyklade tillbaka till en svalkande och härlig pool.
Nusa Lembongan
Igår klev vi upp klockan sex på morgonen, slängde på oss ryggsäckarna, gick och köpte lite frukt på fruktmarknaden och påbörjade den fruktansvärt tunga promenaden till båten mot Nusa Lembongan. Att bära på tjugo kilo och en stor extra väska i en halvtimme ÄR INTE bekvämt. Hur som haver får man bita ihop och bara göra det. Fram kom vi, och i väntan på båten var vi tydligen väldigt intressanta. Flera familjer kom fram och tog foton, andra smygfotade och filmade. Obekvämt och konstigt. Vi förstår fortfarande inte varför.
När vi kom fram till Nusa Lembongan slängde vi i oss frukost på första bästa restaurang innan vi checkade in på första bästa guest house. Vi sov bort halva dagen och spenderade resten med en liten promenad och jakt på ny bostad. Nu bor vi på ett mysigt guest house med pool och wifi, för 40 kronor natten.
Nu ska jag promenera bort till en restaurang och äta lunch och i eftermiddag ska vi testa på yoga. Någonstans i en liten del av min kropp ska jag nog finna vigheten!
När vi kom fram till Nusa Lembongan slängde vi i oss frukost på första bästa restaurang innan vi checkade in på första bästa guest house. Vi sov bort halva dagen och spenderade resten med en liten promenad och jakt på ny bostad. Nu bor vi på ett mysigt guest house med pool och wifi, för 40 kronor natten.
Nu ska jag promenera bort till en restaurang och äta lunch och i eftermiddag ska vi testa på yoga. Någonstans i en liten del av min kropp ska jag nog finna vigheten!
Flytt
Har precis ätit en megagod pasta med räkor och druckit en för god ice cappuccino på en restaurang här i Sanur. Vi byter guesthouse för natten eftersom vi inte fick sova tre i ett rum på det förra. Så nu har vi gratis (och förhoppningsvis fungerande) wifi och en pool för samma pris.
Ikväll åker vi vidare till Nusa Lembongan. Har hört att stränderna ska vara bättre än på Gili, och om det slår vad vi har hört om Gili så kommer vi nog vara i paradiset.
Dags att slänga in väskorna på det nya stället och gå ner till stranden. Jag måste bättra på brännan om ni ska tro på att jag varit utomlands!
Ikväll åker vi vidare till Nusa Lembongan. Har hört att stränderna ska vara bättre än på Gili, och om det slår vad vi har hört om Gili så kommer vi nog vara i paradiset.
Dags att slänga in väskorna på det nya stället och gå ner till stranden. Jag måste bättra på brännan om ni ska tro på att jag varit utomlands!
Sammanfattning
Nu har vi varit i mysiga Sanur i fyra langa dagar. Det ar ett stalle anpassat for alla, sma, stora, langa och korta. Sa lange man inte forvantar sig en brakfest om man ar under femtio. Stranden ar mysig och staden lagom livlig. Vi har hittat en restaurang som gor varldens basta beef rendang. Jag kan inte forklara med ord vilken otroligt god smak den har.
Linn, Linn, grabbarna, Cornelia och Ville lamnade Sanur idag sa nu kanns det valdigt tomt. Pa lordagmorgon tanke jag, Gabbi och Sasha sikta pa Nusa Lembongan. Det ska bli spannande!
Borjar bli lite jobbigt att skriva pa en iPhone med engelskt tangentbord, sa nu sager jag tack och godnatt.
Sanur
Nu har vi lämnat underbara Padang Padang och Uluwatu och åkt vidare till Sanur. Alla var ganska trötta och utslagna efter Sunday Sunset Party på Single Fin igår så vi valde att bli avsläppta på närmsta restaurang (med gratis wi-fi) för att fylla på energin. Vi ska snart gå och leta rätt på ett bra boende och utforska staden lite.
